Lhasa apson kom att bli klostrens och de mer välbärgades familjernas gunstling, hundarna såldes inte utan skänktes som bevis på uppskattning till de som förtjänat dem. De kinesiska kejsarhusen mottog med säkerhet ett flertal små långhåriga tibetanska hundar i gåva. Dessa kom oundvikligen att blandas upp med det inhemska dvärghundsbeståndet och förmodligen har bland annat shih-tzun till viss del apson att tacka för sin existens.

Troligast är att lhasa apson i klostren och rikemanshem fyllt funktionen av tjuvlarm. När apson tack vare sin goda hörsel väckt upp husfolket, skrämdes eventuella inkräktare bort till modellen mer imponerande vakthundar, t ex den tibetanska mastiffen.

Att lhasa apson också under långa tider hållits som älskad sällskaps hund står helt klart. Ägarnas ovilja att skiljas från sina hundar och det isolerade liv de levde inom kloster murarna samt i välbärgade hem är troligtvis en av anledningarna till att rasen långt efter att Tibet som land "upptäcktes" rönte västvärldens uppmärksamhet.

Även det faktum att hunden inte heller var till salu ens om de så till äventyrs ägdes av en sämre ställd tibetan var säkert frustrerande för besökarna. Det förvånar säkert ingen att civilisationens utsände inte i första taget gjorde sig förtjänta av en lhasa apso som gåva.

Det påstås att självaste Dalai Lama glatt sig åt de inhemska rasernas spridning världen runt, hundarnas existens borgar för att landet Tibet aldrig faller i glömska.

Intresset för landet Tibet och dess människor, kultur har även ökat bland beundrarskaran av de Tibetanska raserna.

Att Lhasa syftar på Tibets huvudstad varifrån de finaste hundarna ansågs ha kommit ifrån men ordet "terrier" är svårare att gissa. Så småningom skilde man raserna åt och 1929 ses för första gången "lhasa apso" i tryck. Det dröjde inte länge innan nya asiatiska importer återigen satte den kynologiska klassificeringen i gungning, denna gång i form av små hundar som när allt rett ut sig kom att bli shih-tzu.

År 1965 återfick lhasa apso möjligheten att vinna championat på engelska utställningar en förmån som rasen förlorat under första världskriget. Samma år kom de första hundarna av rasen till Sverige genom Marianne Baurne kennel Krysants. Rasen har sedan dess en trogen skara beundrare, men apson lever i skuggan av shih-tzun både som sällskapshund och utställningshund. Shih-tzun registrerar fler valpkullar och har högre anmälningssiffror på utställning än lhasa apson trots att antalet registreringar för rasen ökat under senare år.